------------------------------------------------------------------------------------

stressigt

nej, inte nu inte. ne, men förut idag.

dagen började med att jag försov mig, eller det gjorde jag inte, men det kändes som det.
sen kom johanna och vi gick till bussen, som var full, som den alltid verkar vara nu förtiden, de nya sjuorna har inte lärt sig att de faktiskt kan ta både gripen- och tessinbussen, utan de kliver på första bästa buss, och den råkar 8 gånger av 10 vara tessin.

iallafall så åkte vi med bussen in till stan, och väl inne i stan precis innan bussterminalen, kom jag på (som tur var) att jag skulle till folkets och inte till tessin. så det vart att kliva av där och gå jättefort till folkets, där jag stötte på linnea och anna innan vi kom in, vilket var tur eftersom att jag inte visste den nya koden...men nu kan jag den :)

sen så fick jag skynda mig med att hämta block och penna innan första lektionen som var svenska.

efter svenskan hade vi tio minuters rast och sen var det dags för engelska, jag kände mig helt lost, eftersom att jag inte har pratat engelska på hela sommaren, så det var lite svårt att komma in i det igen. hoppas det går bättre på nästa lektion...

efter det var det äntligen dags för lunch, som serverades på öster. fiskpanetter med potatis och sås, väldigt gott faktiskt.

sen var det dags för första lektionen i historia, ett tråkigt ämne var det jag hade förutspått, men hade fel tack vare johan, våran underbara samhällslärare, och nu även historia :)

lektionen varade i 50 minuter, och sen var det dags att gå till tessin ha spanska. och oturligt nog så spöregnade det, så två dygnsura tjejer klev in i klassrummet där vi hade spanska, smått försenade.

jag och mikaela insåg att vi inte kommer hinna i tid till den här spanskalektionen, vilket vi inte alls gillade. men eftersom att schemaläggaren som jobbar på tessin är dum i huvudet så händer sånt här alltid oss på media, det är sånt man får stå ut med.

när spanskan äntligen var slut, var det dags att åka hem, och även nu regnade det som om någon hade öppnat en kran. bussen var smockfull så jag fick stå, men som tur var så skulle jag inte så långt.

när jag kom fram till bussterminalen så stod min buss som går hem redan på sin plats och det var en ganska lång kö in till den, samtidigt som jag såg att det redan satt en hel del folk på bussen också. men jag hittade en plats längst bak i bussen.

när bussen väl åkte iväg så började den med att åka precis som vanligt men när vi skulle svänga och och sedan åka under en bro, svängde busschauffören åt motsatt håll. så att vi var på väg tillbaka mot bussterminalen igen. vi som satt på bussen fattade ingenting, och när han sedan svängde upp mot motorvägen så började mitt minne arbeta. min pappa och jag satt nämligen häromdagen och diskuterade det nya bussbolaget i nyköping, de hade köpt in ganska stora bussar, och vi funderade på om de skulle gå under en bro som man måste åka under för att komma till sjukhuset/oppeby/skavsta/stigtomta, och jag skulle ju till det sistnämnda.

han körde alltså runt hela nyköping istället för att köra igenom den. den nästa märkliga sak som han gjorde var att när han körde av motorvägen igen och skulle svänga höger, så svängde han vänster mot bussterminalen, igen. men vi listade snabbt ut att det var för att han hade missat en busshållplats och skulle hämta upp de som stod vid den.

när vi äntligen kommit iväg så gick det jävligt snabbt, han körde som en blådåre.

iallafall kom jag av bussen vid tängsta och jag satte kurs hemmåt, när det, enengång började regna.

väl hemma var jag kall och blöt och hungrig och trött. mest av allt ville jag krypa ner i sängen och sova, men det var ju min tur att laga mat idag, så det vart att försöka komma på något vi inte hade ätit på länge och jag kom fram till kasslerknyte med ris. så mamma och jag åkte till ica för att köpa grejer och väl hemma igen började jag med maten.

eftersom att jag hade varit stressad hela dagen var jag det även nu, även fast jag inte hade bråttom.

maten blev ganska lyckad iallafall, jag brände mig bara lite och de andra verkade nöjda.

nu ligger jag i min säng och har kollat på fångarna på fortet i 45 minuter, vilket betyder att jag har bloggat ungefär lika länge. jag såg nu att jag har skrivit j*vligt mycket. är det någon som hittar den här bloggen kommer han/hon ändå aldrig orka läsa det här inlägget, men aja.

jag tror att jag gör det här för mig själv. för att jag ska kunna skriva av mig, men ändå inte behöva skämmas för eller behöva tänka på vad jag skriver.

men om det nu är någon som hittar den här bloggen, ja varsågod och läs. den är ju inte helt privat, eftersom att den ligger ute på nätet.

nej nu har jag kramp i mitt vänstra ringfinger..

hejdå.

Kommentarer

Tack för att du har valt att kommentera :)

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Bloggadress eller Hemsida:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
------------------------------------------------------------------------------------