min lärare glömde att jag skulle göra det en dag tidigare.

skit också.

eller det var ju inte jag som klippte det, det var ju min frisör...men ni fattar grejen ;)

20 centimeter bara försvann - POFF!

sen tänkte jag, hey why not! och mamma och jag färgade det också ;) varför inte fixa allt på en gång, det är ju mycket enklare ;)

hårklippningen blev bra, lite längre än jag hade räknat med, men det kanske bara är bra :P

det känns jättekonstigt att ha kort hår! det går fortfarande att sätta upp i en tofs, men det är jätteläskigt när man drar fingrarna genom håret och det tar slut alldeles för tidigt!

färgen blev aningen för mörk, trodde att det skulle bli ljusare, men det blev väldigt mörkt måste jag säga. men jag antar att det kommer tona ut sig lite när jag tvättar det. jag hoppas det gör det iaf...

nu ska jag hoppa i säng. Godnatt!

Och försöker hitta en frisyr som kanske skulle kunna passa mig. Inte det lättaste heller, kan jag lugnt säga.

Vågar jag klippa kort(are)? Vågar jag klippa lugg? Ska jag ha snelugg, rak lugg, ingen lugg? AAAHHH!?

Aja, jag ska prata med frisören på torsdag och se vad hon säger....men är inne på något av de här:

men ja som sagt vi får se vad hon säger. kanske inte är något som alls passar mig.

hoppas du har det bäst där du är nu ♡

i måndags morse hade jag ont i halsen, smärtan förvärrades framåt eftermiddagen och på sista lektionen var det bara en sak jag ville: att få komma hem till halstabletterna jag hade glömt på morgonen.

på kvällen började det göra ont i axlarna, utanpå halsen, i öronen och i hela huvudet. jag frös ganska mycket också. kollade tempen, lite feber meddelade termometern.

somnade i soffan, tog mig till sängen, somnade under dubbla täcken.

vaknade imorse av mamma som frågade om jag skulle stanna hemma idag, kommer knappt ihåg vad jag svarade. vaknade senare av att hanna smsade, vid tio.

nu mår jag bättre, ska till skolan imorgon igen, ska ha körlektion och projektarbete...hoppas min hals inte förstör dagen, det orkar jag inte med.

nu ska jag gå och sova, godnatt.

men i torsdags var det första studentfesten, med tema American. jag och Johanna var utklädda till FBI, vi hade tejpat bokstäverna på ryggen av våra svarta tröjor och sen skulle vi ha en walkie-talkie och en pistol.

jag tappade min pistol i bilen, och mitt hår fastnade hela tiden i tejpen så att bokstäverna blev sabbade....men annars hade jag kul :)

i fredags hade Hanna födelsedags-picknick och bjöd på alla möjliga sorters cup-cakes, supergott och superroligt! :)

i lördags hade Linnea Asp kalas i Nävekvarn, så då åkte vi dit och hade skojigt.

och idag har jag varit trött och min hals har varit jobbig och kittlats hela dagen. nu ska jag försöka sova, det är typ det enda jag har längtat efter hela dagen, och nu när jag ska sova, så kan jag inte det...ironiskt eller vad?


aja, godnatt!

"Jag ser på dig att du verkligen lider...och att varje gång jag vänder mig bort med en muskelbit så slappnar hela du av, men sen när jag kommer tillbaka så...ja, jag ser verkligen smärtan i dina ögon...men det är ju bättre att vi tar för mycket än för lite, så att du slipper göra det här igen."

Det var läkarens ord, medan hon höll på med biopsin. Och jag ville inte riktigt hålla med henne då, jag ville att hon skulle sluta dra ut mina muskler, men samtidigt ville jag aldrig vara med om den saken igen.

Förra året började min läkare snacka om att de kanske skulle behöva utföra en ny biopsi, eftersom den de tog 2007 inte var från rätt ställe (idioter...). Han måste ha sätt paniken i mina ögon och förklarade genast att det bara var ett kanske.


Idag, 6 september 2011, ringde läkaren min pappa och berättade att jag skulle åka upp till Uppsala och göra en ny muskelbiopsi.


Jag vill inte. Jag vill verkligen inte. 

Jag känner mig jättelöjlig, men det är verkligen en sak jag aldrig vill göra om. Han sa att jag skulle få någon special-bedövning och morfin, men varför skulle det hjälpa? Jag menar, det är ju inte så att han kan bedöva musklerna, det är ju i de det gör ont när de sliter.


jag vill inte.