körkortet
neeej! det är inte fixat än. inte riktigt än. men jag jobbar på det. i måndags var jag i Norrköping och gjorde risk-ettan och risk-tvåan (även kallad "halkan"). jag var väldigt nervös inför halkan, för jag visste att det skulle bli en massa snurrande, och jag gillar inte riktigt karuseller som snurrar (eller åker upp och ner i backar heller för den delen...) så jag visste inte hur jag skulle reagera.
och att sitta och lyssna på en snubbe som pratade om något helt ointressant i tre timmar skulle väl inte heller bli sådär jättekul.
men jag hade helt fel. snubben som pratade och lärde ut var nog en av de bästa lärarna jag någonsin haft, han hamnar direkt på min topp 5-lista bland bra lärare. han delade med sig av egna erfarenheter, han förstod sig på oss, hur vi tänkte och tyckte och gjorde hela lektionen väldigt intressant att lyssna på. det var inte någon medelålders gubbe som pratade i samma tonläge och bara rabblade statisktik. det var en medelålders man som pratade med oss, inte till oss, och tog tre timmar på sig att faktiskt få in något i hjärnan på 16 ungdomar.
jag har aldrig varit med om något liknande.
sedan var det dags för halkan. jag var grymt nervös. vi blev indelade i grupper, jag hamnade med 3 tjejer, och jag tyckte att det kändes väldigt bra. vi satte oss i bilen och träffade handledaren, han var väldigt trevlig, och lugn av sig, precis vad jag behövde i den situationen.
han körde runt banan och visade oss hur vi skulle köra och vad som skulle hända. vi skulle testa på att köra en understyrd bil (när du svänger och det är halt så åker bilen bara rakt fram, den svänger mindre än du vrider på ratten).
vi bytte förare och en av de andra tjejerna skulle prova köra banan först. hon klarade sig utmärkt. men jag var fortfarande sjukt nervös och visste inte vad jag skulle göra åt det. mina ben skakade liksom.
sen bytte vi förare igen, och tjej nummer två satte sig bakom ratten. det gick väldigt bra för henne också, och jag började få kontroll över min kropp igen och kände att det här faktiskt kunde bli riktigt kul.
sen var det min tur. jag gasade upp i femtio och körde in i kurvan, släppte på gasen..och bilen börjar snurra. jag fick panik och skrek: "hjälp! vad ska jag göra?!" samtidigt som jag tryckte på gasen och kopplingen och försöker på något sätt få kontroll på bilen igen.
efter vad som kändes som en evighet (max 20 sekunder) stannade bilen äntligen och handledaren frågar alla i bilen: "vad var det som hände?" tjejerna där bak var fortfarande rätt omtumblade efter snurrningen och kunde inte riktigt svara.
jag visste inte heller vad jag skulle svara men fick fram "bilen snurrade...vad gjorde jag för fel..?" då skrattade han och svarade "jag gjorde den överstyrd (då svänger bilen mer än man vrider på ratten)" och pekade på apparaten han hade i handen "du gjorde inget fel alls. Du bromsade och svängde åt andra hållet och tryckte ner kopplingen, precis som du skulle...kommer du ihåg att du gjorde det?" frågade han mig, och ärligt talat visste jag inte alls vad jag gjorde när vi snurrade. allt jag visste var att jag försökte få bilen att stanna, och jag fick den att göra det till slut.
Det var något av det läskigaste jag gjort i hela mitt liv, men även något av det roligaste. Jag var inte alls beredd på att han skulle göra som han gjorde, och jag tror att det är det som är det bästa, man ska inte tänka när något sådant händer, utan bara agera. hjärnan vet på något sätt precis vad som behövs göras för att komma ur situationen, utan att behöva tänka ett skvatt på det. DET är något helt otroligt.
och att sitta och lyssna på en snubbe som pratade om något helt ointressant i tre timmar skulle väl inte heller bli sådär jättekul.
men jag hade helt fel. snubben som pratade och lärde ut var nog en av de bästa lärarna jag någonsin haft, han hamnar direkt på min topp 5-lista bland bra lärare. han delade med sig av egna erfarenheter, han förstod sig på oss, hur vi tänkte och tyckte och gjorde hela lektionen väldigt intressant att lyssna på. det var inte någon medelålders gubbe som pratade i samma tonläge och bara rabblade statisktik. det var en medelålders man som pratade med oss, inte till oss, och tog tre timmar på sig att faktiskt få in något i hjärnan på 16 ungdomar.
jag har aldrig varit med om något liknande.
sedan var det dags för halkan. jag var grymt nervös. vi blev indelade i grupper, jag hamnade med 3 tjejer, och jag tyckte att det kändes väldigt bra. vi satte oss i bilen och träffade handledaren, han var väldigt trevlig, och lugn av sig, precis vad jag behövde i den situationen.
han körde runt banan och visade oss hur vi skulle köra och vad som skulle hända. vi skulle testa på att köra en understyrd bil (när du svänger och det är halt så åker bilen bara rakt fram, den svänger mindre än du vrider på ratten).
vi bytte förare och en av de andra tjejerna skulle prova köra banan först. hon klarade sig utmärkt. men jag var fortfarande sjukt nervös och visste inte vad jag skulle göra åt det. mina ben skakade liksom.
sen bytte vi förare igen, och tjej nummer två satte sig bakom ratten. det gick väldigt bra för henne också, och jag började få kontroll över min kropp igen och kände att det här faktiskt kunde bli riktigt kul.
sen var det min tur. jag gasade upp i femtio och körde in i kurvan, släppte på gasen..och bilen börjar snurra. jag fick panik och skrek: "hjälp! vad ska jag göra?!" samtidigt som jag tryckte på gasen och kopplingen och försöker på något sätt få kontroll på bilen igen.
efter vad som kändes som en evighet (max 20 sekunder) stannade bilen äntligen och handledaren frågar alla i bilen: "vad var det som hände?" tjejerna där bak var fortfarande rätt omtumblade efter snurrningen och kunde inte riktigt svara.
jag visste inte heller vad jag skulle svara men fick fram "bilen snurrade...vad gjorde jag för fel..?" då skrattade han och svarade "jag gjorde den överstyrd (då svänger bilen mer än man vrider på ratten)" och pekade på apparaten han hade i handen "du gjorde inget fel alls. Du bromsade och svängde åt andra hållet och tryckte ner kopplingen, precis som du skulle...kommer du ihåg att du gjorde det?" frågade han mig, och ärligt talat visste jag inte alls vad jag gjorde när vi snurrade. allt jag visste var att jag försökte få bilen att stanna, och jag fick den att göra det till slut.
Det var något av det läskigaste jag gjort i hela mitt liv, men även något av det roligaste. Jag var inte alls beredd på att han skulle göra som han gjorde, och jag tror att det är det som är det bästa, man ska inte tänka när något sådant händer, utan bara agera. hjärnan vet på något sätt precis vad som behövs göras för att komma ur situationen, utan att behöva tänka ett skvatt på det. DET är något helt otroligt.
Kommentarer
Trackback
